Snälla hjälp mig

Var ikväll på AA-möte.
Sa ingenting,
delade ingenting.
Men jag ser det inte som ett bakslag nu,
eller jag skall jobba på att inte se det som det.
Syster sa: "Sätt upp ett mål, efter 50 möten kan du dela,
men känner du inte för det, så sätter du upp ett nytt mål."
Jag tog till mig det,
på riktigt.
Tack min kära syster yster.
Självkänslan är på minus när jag sitter där och VILL dela,
men kan inte.
Mina hjärtslag överröstar min egen röst.
Tusen tankar snurrar som i en virvelvind
och jag kan bara följa med,
inte ta mig ur.
Mår illa..
Men jag skall fortsätta att gå dit.
Jag behöver det.
Det vet jag.

Punkterna förvillar mig,
vissa gör mig irriterad.
För jag förstår dem inte!
Pratade om tredje punkten,
L "översatte" så jag kunde ta in det.
Den säger i stora drag;
"Hjälp mig, jag kan inte allt själv.
Jag behöver hjälp med att be om hjälp.
Våga falla och lita på att nån finns där och fångar upp mig.
Snälla hjälp mig."
Jag fattade,
men motsatte mig ändå.
Mötena rör upp tankar och funderingar..
som jag tycker om,
men ändå inte vill ta på.
Sjukt rörigt.
Vill bara att du, L T, ska veta att jag tycker så mycket om dig.
Syster och LT,
ni fattar när jag ber om hjälp,
när jag inte ens fattar det själv.