It's blurry

L satt hemma hos mig igår och vi snackade lite skit,
bl a om hur många gånger man slagit sig på fyllan.
Skrapat upp ansiktet på kullerstenar och få hela käften
full med smågrus medans näsblodet sprutar,
slagit skallen i badkarskanter och element
så att baksmällan är ännu värre dagen efter,
fallit handlöst från trappor ner i stenplattor och få besöka akuten,
skrapat upp armbågen och sedan vaknat på morgonen
och märkt att täcket sitter fast i sårskorpan
och mycket snabbt farit nerför brant ladutrappa
och brakat rätt in i väggen..
and so on.
Och varje gång har man kommit på fötter
fort som attan och försöka intala sin omgivning
att man inte alls är onykter..
yeah right!
Att man lever är helt otroligt..!

Kom under samtalet att tänka på en gång när jag var
bra på kanelen och satt på en efterfest.
Klockan var väl runt 5 på morgonen,
både jag och killen som hade efterfesten var båda rätt slitna.
Ändå skulle jag sitta där och flörta..
fast jag knappt kunde hålla mig vaken.
Kom ihåg hur jag sen gick hem till mamma och pappa och sov.
Den känslan av att vara så j*vla full gjorde att jag mådde illa.
Det var skönt att komma ihåg det,
en lite påminnare om att jag har det så mycket bättre nu
när jag är nykter!
(Tycker att alla slå-sig-halvt-fördärvad-historierna
borde ha kunnat räcka för att påminna mig, men icke!)

Imorse när jag skulle tappa ur badvattnet flöt det ut över hela golvet!
Tryckte i proppen igen,
slet ut skåpet och mattan i hallen
och skrapade tillbaka det mesta av vattnet under badkaret.
Ringde D på GotlandsHem och han trodde att det var stopp
så han skulle förbi under dagen och kolla upp det.
Han sa sen: "Jag läste om dig i tidningen Sofis Mode!"
Han sa att han hade varit i samma sits,
men hade nu varit nykter i 17 år!
Han önskade mig lycka till och sa
"det kommer att gå bra för dig!"

Snälla hjälp mig

Var ikväll på AA-möte.
Sa ingenting,
delade ingenting.
Men jag ser det inte som ett bakslag nu,
eller jag skall jobba på att inte se det som det.
Syster sa: "Sätt upp ett mål, efter 50 möten kan du dela,
men känner du inte för det, så sätter du upp ett nytt mål."
Jag tog till mig det,
på riktigt.
Tack min kära syster yster.
Självkänslan är på minus när jag sitter där och VILL dela,
men kan inte.
Mina hjärtslag överröstar min egen röst.
Tusen tankar snurrar som i en virvelvind
och jag kan bara följa med,
inte ta mig ur.
Mår illa..
Men jag skall fortsätta att gå dit.
Jag behöver det.
Det vet jag.

Punkterna förvillar mig,
vissa gör mig irriterad.
För jag förstår dem inte!
Pratade om tredje punkten,
L "översatte" så jag kunde ta in det.
Den säger i stora drag;
"Hjälp mig, jag kan inte allt själv.
Jag behöver hjälp med att be om hjälp.
Våga falla och lita på att nån finns där och fångar upp mig.
Snälla hjälp mig."
Jag fattade,
men motsatte mig ändå.
Mötena rör upp tankar och funderingar..
som jag tycker om,
men ändå inte vill ta på.
Sjukt rörigt.
Vill bara att du, L T, ska veta att jag tycker så mycket om dig.
Syster och LT,
ni fattar när jag ber om hjälp,
när jag inte ens fattar det själv.

Curly Sue

Mumma..u gotta love her.
"Jag läste i mitt horoskop idag
att jag inte kunde vänta mig någonting på kärleksfronten.
Men rätt som det var,
när jag tittar ut genom fönstret,
så ligger det en karl på min gräsmatta!
(Han höll på att greja med hennes elskåp.)
Jag var tvungen att springa ut och berätta för honom
vad jag just läst i mitt horoskop!
Naj ni, horoskop det ska man då aldrig lita på!"
Fy ända in i baljan vad jag och L skrattade!
Hon berättade detta när vi precis ställt oss för att röka..
blev nog inte mer än 5 bloss på den ciggen.
Den brann bara upp,
under tiden som vi stod dubbelvikta av skratt!
Höll på att pinka på oss..
Ahh, hon är så härlig den gumman!

Sitter hemma nu, nykter, och älskar mitt lockiga hår!

Vinet spills blir bleka rorschach-test

Våga säga

Ingen i min omgivning har kommenterat artiklen,
förutom mina lovely vänner och familj då.
Jag tänker på klasspolare,
arbetskamrater,
bekanta..
inte hört nåt.
Nada,
zipp,
nothing!
Men i söndags kom en granne fram till mig och sa:
"Ja såg di i tidningen ja, du å pappa me, fint de."
Jag bor i ett hus där resten av lägenheterna tillhör ett gruppboende,
och det var min närmaste granne som hade sett mig i tidningen
och kom fram och berättade det.
Vad är oddsen för det?
Att han,
of all people,
skulle köpa Sofi's mode-bilagan och läsa den..?
Det var iaf kul att han vågade säga nåt till mig!

Älska så det gör ont

How far away is sleep now
In between the sheets it´s cool
Hidden under blankets of plastic and cellophane blue
The temperature is rising
And I will fake a fever too
There are still so many things I wouldn´t do

I feel like I am naked
An emperor without his clothes
And still my hands are shaking
Broken with an overdose
On chemicals I´m burning
Drunk deadly and old
And still there´s something here That leaves me cold

Chorus:
She´s awake now
I know that she´s awake now
I´m awake now
She knows that I´m awake now
We´re awake now
We know that it is over
And it is obvious now
Still we´re waiting

Close enough to smell it
Take a deep breath relax
Out upon the stairway
It´s frozen and it shines like glass
We´ve been sleeping through September
And we´re brittle as the frozen grass
And still I think I know I´m coming back

Chorus
What if I´m wrong?
I could be wrong...

(Älskar kent så det gör ont..)

The end..

Nu har konventet tagit slut..fan.
Gick på YPAA-möte,
läskigt att sitta där med bara människor i min egen ålder.
Men så jäkla skönt samtidigt!
Jag sa nåt,
minns inte vad,
var så jäkla nervös.
Hjärtat dunkade och jag fick blackout..
Fan så jobbigt,
måste jobba på det..
verkligen.
En av killarna finns på Gotland,
men bara för ett tag till.
Fan för det oxå.
Men det finns förhoppningsvis flera unga..
men han verkade så..
så..enkel och lätt.
Ärlig.
Aja..

Köpte biljett till dansen på Kneippbyn.
Åkte dit och stod utanför i en halvtimme typ..
såg folket där inne.
Och alla hade nån.
Även om jag skulle vågat gå in,
så hade jag inte vetat vart jag skulle göra av mig själv!
Typ snurra runt några varv innanför dörren,
på darrande ben och sedan kuta därifrån!!
Så jag bangade ur och åkte hem.
Kände mig totalt misslyckad.
Låg hemma och mådde skit.
Mm, tyckte synd om mig själv oxå..

Sen mms:ade L,
"KOM Å HJÄLP".
Tyckte först att bilden föreställde en fluga,
men sen såg jag att det bara var en liten pindel!!
Jag stack dit,
och L möter mig utanför porten.
- "Jag har fånge fanskapet!"
- "Aha, vart dåra, i handen ella?"

- "Naj, uppe i lägenheten..."

Började nu ana oråd..
och FY FaaaaAAAAANNN vilket jävla spindel-as hon fångat!!

Bilden gör den inte rättvisa,
vågade bara ta en bild med blixt,
SÅ läskig va den!
Plan A var att L tog bort burken fort som attan
och att jag sedan stampade skithårt på kräket.
L ville inte paja så att solen inte skulle skina dagen efter
så det fick bli plan B.
In med ett reklampapper under burken.
Sen, fråga inte varför,
skulle vi hjälpas åt med att få ut aset.
Jag höll i burken och L pappret,
men det började ju glipa!!
Jag klämde fast bruken och pappret mot låret
och linkade mot balkongen.
L tyckte att jag annars kunde vända på burken och ha pappret som lock!
Smart idé!
Sen när spindeln kommit halva vägen i burken fick jag panik
och skrek att jag skulle slänga burkfan i golvet
om spindeln skulle gå över min hand,
trots glaset mellan oss...
Tillslut var vi på balkongen,
och där tog L över.
Ett, tu, tre så var det kast med jättespindeln över balkongräcket..
Kutade in, livrädda!
Helt sjukt löjligt,
men han va fan inte och leka med.
Vi hade tänkt gå ut men hade terapisamtal i 2 timmar,
så det var liksom ingen idé..
Så nu vet ni det,
tack vare att vi inte mosade spindelrackarn
var det stråååålande sol hela söndagen!

Konvent

AA-konventet hålls i stan i helgen.
Var på öppningsmötet igår,
massor av folk.
Kände igen en från förra året, G,
han är en grymt bra delare.
Ikväll vid 20.30 är det möte vid Strandgärdet.
Det ligger vid vattnet så det blir jättefint med solnedgången som bakgrund!
Lite kasst väder bara,
har duggat från och till under dagen.
Det blir till att klä sig varmt!
Det är möte i kyrkan sen i natt och det ska vi oxå på.
Helt otroligt fint där..
maffigt.

Valborg forts.

Grillade kyckling och kött i regnet,
under the umbrella, ella, ella...
C hade dukat mysigt till oss i stugan med levande ljus och blommor.
Maten var jättegod,
avslutade med en cigg och sedan traskade vi bort till elden.
Efter ca 1 min var vi uttråkade och gick hem igen..
Serverades efterrätt och kaffe,
mumma för tös de!
Begav oss sedan till stan,
och styrde våra lurviga mot Munken.
Gratis inträde,
mycket fint för fattiga mej!
Han var där..fin.
Nu är man hemma..
funderar på att sparka igång DVD'n och kolla lite Vänner..
Jo, det får nog bli så.