Oj..
Vad säger man?
Jag var så nervös innan artikeln kom i tidningen
och för att jag startat en blogg.
Var rädd att få ”dålig feedback”,
eller vad ska jag kalla det?
Att folk skulle tyckt att man va patetisk eller nåt,
men det kanske är min egen syn på mig själv,
pga av skammen.
Jag vet inte,
men OJ vad jag hade fel!
Alla har varit så himla gulliga och stöttande!
Min syster var med när jag började läsa mailen och kommentarerna..
båda fick rysningar och tårar i ögonen.
Många kloka ord som jag tar till mig
och kommer att läsa när allt känns svårt och jävligt.
Ska försöka svara på allas inlägg.
”Pascal”, ditt inlägg betydde mycket.
Precis vad jag ville få ut av artikeln och bloggen.
Att själv få hjälp och stöd,
och att jag kan få ge det tillbaka!
Vi kör hårt och ger inte upp!