Men det är ju klart, det är ju trots allt fredag..

Kl 11.11 tittade jag ut genom fönstret på jobbet.
Där kommer en kille,
blond rufsig frisyr och med en kasse i ena handen.
I den andra hade han en 33:a öl.
11.11!
Han var helt själv.
På väg hem från festen?
Eller festen kanske precis hade börjat?
Det kanske var den allra sista ölen som han sög i sig
på väg ner till Bolaget för att handla upp sig på ytterligare ett par stycken.
Kände igen det dära.
Det var så jävla skönt att lalla runt och vara småfull,
allra helst den tiden på dygnet när ingen annan var full.
Kände mig fri då,
och visade dem jävlarna att JAG minsann hade KUL!
Där kunde de sitta på sina jävla jobb,
cykla me ungarna till dagis,
dela ut sin post till höger och vänster
och bara vara avundsjuka på mig för jag hade det
privilegiet att kunna vara full vilken tid som helst på dygnet.
Nu sitter jag här på mitt jävla jobb
och dömmer killen i det blonda rufset
(ruset?),
tycker lite synd om honom
och tycker att det är sjukt.
Det kunde man inte tro för ett år och fyra månader sen..
Och nej, jag är inte det minsta avundsjuk.
Eller så är jag det..
långt där inne?
Vet inte,
men det är skitsamma.
Jag vet iaf att jag inte vill ha den tiden tillbaka.


"vaknar staden långsamt och jag är full igen"