Valborg

Fick ett mail av syrran idag där det stog:
"It's on the web"...
Klickade upp Aftonbladet och vidaret till Kvinna..
*bang*
Där var pappa och jag!
Klickade mig vidare till min blogg utan att läsa igenom vad som stod.
Jag hade ju redan läst artikeln igår
och så kändes det lite nervigt att tänka på att nån på
jobbet/en gammal vän/ex/bekant
kanske precis satt och läste om mig..


Slutade kl två idag, superskönt! Är hemma nu och tvättar. Skall iväg ikväll och ha lite skoj. Först grilla vid C och titta på eld, sen blir det utgång på krogen med L. Jag hade inte riktigt fattat att det var en partykväll ikväll. Började sedan tänka och kom fram till att det idag är 11-12 år sedan jag var full för första gången.
Det är konvent med AA i helgen och mamma, pappa och jag skall gå dit. Ska sluta lite tidigare på fredag så att man kan dra direkt på något av mötena och lyssna lite.
Ha en bra Valborg alla!

Trycksvärta

In på Coop på lunchen igår,
snabbt som attan tog jag och syrran varsin Aftonbladet + bilaga.
Ville egentligen slita upp tidningen direkt och läsa,
men väntade tills vi var tillbaka på jobbet.
Värme lunchen,
satte oss till ro och började bläddra.
Och där var hon,
jag!!
Overkligt!
Bilderna var myyycket större än vad jag väntat mig
och de var superfina och artikeln var toppen!
Imorrn kommer det på nätet..
nervkittlande!

Pratade med L ikväll, om..
vad som kunde ha gått så sjukt snett i helgen.
Inser att alla mina problem inte försvunnit i och med att jag slutat dricka.
Mitt beteende är fortfarande detsamma.
Det som förut kunde skyllas på fyllan och slätas över som ett snedsteg,
var jag nu tvugen att konfrontera och stå för.
Mitt sätt att göra det som faller mig in
och inte tänka på konsekvenserna blir tuffare att hantera nu.
Förut ignorerade jag saker jag gjort
och ångesten kunde jag trycka undan.
Nu går det inte.
Jag kunde ta mig ur relationer till människor
genom att sluta höra av mig,
avsluta kontakten för alltid.
Det vill jag inte längre.
Det är svårt att stå för det man gör,
allra helst när man gör ogenomtänkta saker i nyktert tillstånd.
Svårt att erkänna att man gjorde fel och kunna bli förlåten.
Hade det gått riktigt snett hade jag äventyrat en vänskap
som inte växer på träd.
Men jag har lärt mig två saker från helgen.
1. För inte vänner bakom ljuset.
2. Det är OK att säga nej.
Är första gången på över ett år som jag har haft ångest..
and i don't like it.
Så,
skärpning nu!

No fire without a spark

En helt vanlig måndagsmorgon.
Okej, inte helt vanlig,
med tanke på helgen som varit,
men ändå.
Gjorde mig i ordning,
valde min nya tröja som jag fick av A i helgen.
07.45 ringde pappa och sa att han inte hade sett något på nätet.
Just det,
det är ju idag!
Sa att det kanske bara skulle vara i bilagan.
Totalt glömt bort det,
har inte tänkt på det på hela helgen.
Kanske var det för att det har varit en ovanligt härlig helg,
som har lett mina tankar åt annat håll?
Det har varit fullt med utgång,
loppisar,
rundtur på Gotland,
middag,
bowling,
biljard,
utgång,
loppis igen,
stadsvandring,
middag,
bowling igen,
solning
och sedan stupa i säng..
The Boss hjälpte mig att växa
några centimeter på vägen till jobbet.
Får se vad den här dagen för med sig..
Pirrigt.

You sit around getting older
there's a joke here somewhere and it's on me
I'll shake this world off my shoulders
come on baby this laugh's on me

You can't start a fire
you can't start a fire without a spark
This gun's for hire
even if we're just dancing in the dark

/Bruce Springsteen - Dancing in the dark

Underbart fina

Bilderna från fotograferingen kom i fredags,
de var såå FINA!
Och stora!
Tack Maria!!
Du är jätteduktig fotograf!
Det betyder så mycket att ha fina bilder på mig och pappa.
Måste boka Maria för att fota så fina kort tillsammans med hela familjen.
Det borde alla göra!
Inte med min familj då..
Lägger upp bilderna när artiklarna kommit ut!

Ännu en kul nyhet är att lägenheten är helt klar nu!
För nyfikna,
se detta inlägg Home.

Tell the man!

I sure did tell the man.. (Hur går det med engelskan?)
Berätta för chefen idag hur det ligger till.
Jag ville att vi skulle snacka utomhus,
var tvungen att röka,
för att lugna nerverna..
och göra av händerna någonstans.
Hjärtat bankade,
(jag tror att till och med han hörde det),
händerna darrade lätt
och tårarna började bränna.
- "Fan..det var inte så här jag hade tänkt det.." var min opening line.
Andades djupt några gånger och sedan tvingade jag ur mig orden:
- "Jag är alkoholist.."
och sedan rann det bara på.
Orden och några tårar.
Inte alls lätt att stå där och blotta sitt innersta för sin chef.
Men han är en bra chef som jag känner tillit för,
så det gjorde det hela mycket lättare.
Det var ett bra samtal som pågick länge.
Han kunde förstå mig och han tyckte att det var bra
att jag kommit till honom och berättat,
innan han kanske fick reda på det genom någon annan
eller läste om mig i tidningen..
En smärre chock..!
Fick en klapp på axeln,
det var något i den.
Respekt kanske?
Kändes så.
Funderar vad som gick runt i huvudet på honom
sekunderna innan jag berättade vad det handlade om?
Just det hade han nog inte väntat sig..

Det tog ett tag..

Igår fick jag ett mail av en vän.
Hon hade läst på min andra blogg och fattat noll.
Vaddå alkoholist?
Vi mailade och snackade en del om det..
Jag skrev bl a i mailet att jag var beroende.
Det tog ett tag,
ett år ungefär,
innan det skulle sjunka in att jag faktiskt är det.
I det stora hela har jag så klart fattat att jag varit beroende,
men psyket har inte fattat det helt förens igår..
Det som jag känner i mig ibland,
och inte kunnat säga att det var ett sug,
har hela tiden varit mitt beroende.
Kändes skönt att "fatta" det,
äntligen.
Och det känns jätteskönt att J vet nu oxå!
Skall förmodligen luncha med henne nästa vecka!

Jaha, vad händer annars då?
Skall till IKEA nästa vecka.
Fick med mig L,
det skall bli kul!
Vi åker med mamma och hennes "gäng"!

Myror i brallan

Igår var det månadsmöte på Länkarna.
Det preliminärbestämdes (?) att vi på Gotland
skulle hålla i den kommande Höstfesten.
Intresset var svalt..
om inte kyligt.
Ingen vill ta ansvar och hjälpa till.
"Det är fixar du" och
"Va bra, då gör du det".
De som alltid ställer upp får ta det största ansvaret..
irriterande.
Sen har de mage att sitta och gnälla..
på de som gnäller!
Jag "gnäller" för att inte händer något.
Bara fika och dricka kaffe och snacka..
Allt händer på lokalen.
Festerna,
mötena,
fikastunderna.
Varför inte dra ihop hela gänget och gå på bandy,
bio,
Boda Borg??
Vad som helst!!
Är det bara för att jag är lill-sparven som jag känner så här?
Finns det ingen av de gamla rävana som tröttnar på same old thing..
over and over again?

Långsamt glömmer man bort allt..

..även hårda ord och en jävlig attityd.
Inlägget här under skrev jag för ca ett år sedan
på min första blogg En dag i taget,
när livet var uppochner och svårt att förstå sig på.
Jag var nynykter och hade blivit rejält sviken.
Men..
långsamt glömmer man bort allt..
förlåter allt.
Det var skönt att läsa det inlägget igen
och jag publicerar det här just därför.
Just för att jag blev starkare av all den skiten jag fick ta.
Och för att påminna mig om att jag är värd något mycket bättre.

Egoist (15 april 2007)

Jag öppnade mitt hjärta,
för första gången nånsin,
fast jag inte ville.
Sa att jag hatar sånt för jag har alltid trott
att jag skulle bli sårad om jag gjorde det.
Tänk om jag bara hade lyssnat till mig själv,
till mitt hjärta.
Och bara spelat lika kall som Egoisten.
Men jag öppnade upp mig och blottade allt som fanns att se.

Egoisten svek mig.
Fast jag gav Egoisten allt.
Förlät egoisten för att den dumpade mig
utan nån som helst lindring.
Fast Egoisten skrek att jag skulle gräva ner mig
och att jag var en fittjävel.
Jag förlät Egoisten när den,
efter bara 6 dagar som singel,
satte på en annan tjej.

Egoisten kom krypandes,
med ångest och skuldkänslor.
Den mådde dåligt,
kände att den hade förlorat den som den alltid älskat.
Och att det var så sorligt att
”två livskärlekar inte längre kunde vara tillsammans”.
Det gjorde så jävla ont
men min kärlek för Egoisten var större
och jag kunde se en framtid för oss igen.
Men de gånger vi träffades var Egoisten bara kall,
hård och elak.
Jag fattade ingenting,
för när jag var hemma igen
kom messen där Egoisten var precis lika fin som vanligt.
När jag tillslut ställde den mot väggen
vällde allt det fula fram.
Egoisten älskar mig inte längre,
hatar mig när jag är i närheten,
saknar mig när jag är borta,
vill inte att det ska finnas något mellan oss igen.
Den har spelat klädpoker med gamla knull,
flörtat med andra,
letat reda på hennes nr,
hon som bara var en jobbarkompis.
Messat och flörtat,
men det var ju bara på skoj.
Inget allvarligt.
Hon är ju bara jäävligt snygg.

Egoisten är ett sånt jävla svin
och den satt bara och skrattade när jag grät.
Fast det var ju inte åt mig sa den,
det var ju åt hennes mess
och att jag missförstod allt.
Men slutade Egoisten när jag bad den
och när jag sa att det känns som att den
skrattade åt mig och mina tårar?
Nej, Egoisten fortsatte.
Inte en klapp på axeln,
inte en kram,
inte ett jävla skit för att lindra smärtan.
Egoisten svek mig.
Ingen har nånsin behandlat mig så jävla illa.
Och sen,
när den märkte att jag gled ur dennes hand,
så började samma gamla visa.
Mess efter
mess
efter mess..
”Vi måste ses,
jag vill be om ursäkt.
Du hade rätt i allt du sa om mig,
att jag är kall och inte kan visa känslor.”
A little to late din jävla Egoist.
För det här jävla sveket,
och den här lögnen
och den här leken med mina känslor,
det kan jag aldrig förlåta.