Var på Newroz igårkväll.
Det var skitkul,
synd bara att man är stel svenne
och inte vågade prova på att dansa med
i den fartfyllda dansen!!
Musiken är ju helt underbar!
A gjorde tappra försök att få upp L och mig på dansgolvet;
"Sverige - Kurdistan!
Kom igen Sverige!",
men vi banga ur..
Fan, det hade sääkert varit riktigt KUL!
Jaja, får väl lära mig stegen tills nästa år,
så får vi se då!
En gammal klasskomis, M,
var med på festen.
Hon hade slutat dricka,
och då outade jag till henne.
Hennes kommentar;
"Oj, det var ju inte bra,
(att jag var alkoholist).
Mjo, när jag träffade dig sist så var det ju mycket..
party-party.."
Hon tyckte att det var ett bra beslut
och det kändes skönt att bara säga det,
och att det inte blev nån stor grej av det.
Snart är det dags igen..
ny artikel!
Den görs i samband med att jag hade min ett-årsdag.
Pirrigt,
för nu skall jag vara jag.
Inte Carolina,
utan mig själv.
Inte vara anonym längre,
inte skämmas längre..
Känner att jag är redo för det nu.
Det här året har gjort mig starkare
och jag har fått så mycket bra utav att vara nykter.
Mod,
självinsikt,
en gnutta av bra egoism,
bättre minne
och NOLL ångest är lite av det jag har fått på det psykiska planet.
Det fysiska består av förlängt jobb,
ny lägenhet,
nya vänner,
har blivit singel (Jo, det är faktiskt något positivt!)
och bättre ekonomi som har resulterat i ett större sparkonto!
Nu skall jag äntligen få resa,
Tyskland väntar i höst!
Turkiet finns oxå med i planerna,
så småning om!
Älskar det här livet..
visste inte att det kunde bli såhär bra!!
Åt massa godis och såg på film med L igår..
Högg in på en chokladkula och var beredd på ett kraschande mot tänderna..
MEN NEJ!
Ur den rann istället SPRIT!!
Jag har hållit mig ifrån att käka såna,
ifall det någon gång skulle falla mig in att tänka;
"Jag har ju på ett sätt redan tagit mig ett återfall genom sprit-godisarna,
så då kan jag ju lika gärna supa till på riktigt.."
Inser att jag inte kan gå genom livet
utan att någon gång råka få i mig just en SÅN godis,
och nu när det är gjort så känns det egentligen löjligt att tänka så.
Men det är ju bra att vara försiktig trots allt.
Det smaka förjävligt i vilket fall som helst.
Skrämde nästan livet ur syster när jag sa att jag hade tagit mig ett återfall..
Hon stelnade till och sa att hon drömt att jag gjort det!
Jag lugnade genom att säga som det var,
hon tyckte inte alls att det var kul..
Min kära syster..
Idag på Aftonbladet hade de följade artikel
som Marcus Birro hade skrivit:
Skam? Inte vi.
Enormt skönt att läsa om dessa människor..
Speciellt David då,
med tanke på att han är 24 år!
Honom skall jag tänka på när det är svårt och jag känner mig ensam.
I min alkoholism,
med Länkarna
och i livet i allmänhet..
I artikeln lyftes det bl a fram att det inte skall vara
en skam att vara alkoholist,
och att trollen spricker i ljuset..
Sant.
Mitt inlägg blir lite kort och weird nu,
men jag sitter på jobbet och kan inte riktigt koncentera mig,
men var tvungen att skriva något
eftersom jag tyckte att artiklen
och människorna den handlade om var LYSANDE!!
Japp, de hade jag.
Det smög och snirklade i hjärnan på mig,
så att inte förrens jag körde hem på natten fattade att jag hade haft ett..
Sprallade runt i lägenheten (som just nu är en byggarbetsplats)
och testade kläder.
Letade fram min gamla "stil";
hängslen,
svettband,
trasiga jeans med nitskärp.
Jag har längtat efter att klä mig så igen,
men under den tiden hade jag min riktiga supartid.
När veckorna söps igenom,
på tisdagar när vårt ställe var stängt tog man det lugnt.
Eller så satt vi hemma och drack våra Kung-öl..
I och med att stilen smög sig på mig kom oxå suget.
L jobbade men slutade 22,
hon var inte alls på att gå ut.
Vi åkte till macken ist och tryckte i oss varsin halvmeters-baguette..
Jag bekände min snålhet,
och vi garvade åt tuggummit som jag velat spara,
fast det satt fastkladdat på en servett..!
Åkte hem någon timme senare och då fattade jag att jag egentligen inte ville gå ut,
utan jag ville dricka.
Skön insikt,
men jävligt att det ligger så nära
och man lyckas lura sig själv på ett sjukt sätt.
Tack L, för att du var av!!
Har inte tackat henne på riktigt än,
men jag ska..
Jag har läst och hört mycket om De Nya Alkoholisterna.
Har sett några av dem skymta förbi i någon dokumentär på teve,
ser även en i spegeln varje morgon..
Men vart tar de andra vägen sen?
När kameran stängts av,
när boken är färdigskriven
och när radioprogrammet är slut?
Går de hem till sig och lever ett normalt liv,
*knäpp med fingrarna*
bara så där,
utan alkohol?
Eller går de till AA,
Länkarna
eller vad?
Och har de hittat någon i sin ålder att ventilera sina problem med,
dela tankarna med
och som förstår dem för att de är i EXAKT
samma situation själva?
För mig är det jättesvårt att känna mig hemma i Länkarna.
Mycket pga åldersskillnaden..
Den yngsta efter mig är väl ca 45+..
Det är ett ganska stort glapp att lappa över.
Hur är det för er andra?
Finns ni utanför böcker,
tv och radio?
I det verkliga livet..?
Idag har det gått exakt ett år sedan jag slutade att dricka.
Det har gått så fort och jag har lärt mig så mycket.
Nu är jag inte längre tillsammans med pojken,
som skulle vara den man,
som skulle stötta mig
och älska mig för den jag var
och som skulle vara där när jag behövde honom.
Och det är skönt,
nu bor jag själv
och tar hand om mig,
bara mig.
Allt går så lätt,
hela året har bara snurrat på..
Därav har jag svårt att skriva här..
Det är lättare för mig att skriva av mig när jag mår dåligt.
Men det är väl något jag måste lära mig det oxå.
Att kunna skriva när allt är bra..
för det är det ju nu!Är så stark nu,
trodde inte att jag kunde vara det.
Har nog sett mig själv som dum
men jag är fan inte det.
Den som fattar att alkoholen ställer till det,
och gör något ÅT det,
är inte dum.
Hon är smart,
är rädd om sig själv,
inser att hon är värd något mer på många plan..
Jag är glad..
och det pirrar i min mage när jag tänker på mitt nya liv.
Jag har ju ALLT framför mig..
EMBRACE LIFE!!
