Anonym!!!

Nu är jag här igen, och jag ska bättra mig på att skriva!
Det här är speciellt riktat till "Anonym", hoppas du läser detta!

Min viljestyrka vet jag faktiskt inte hur den kom fram.. Många pratar om en "högre makt" som hjälpte dem att inse sitt problem. Jag har funderat mycket på om någon högre makt knäppte mig på näsan den är söndagsmorgonen i mars, men inte kommit fram till något svar. Kanske var det den kvarglömda väskan på efterfesten med nycklar, körkort och bankomatkort i? Var det pojkvännens cykel som jag inte kunde låsa och som senare blev snodd? Eller var det pojkvännen själv som packade sin väska och sa att han inte klarade av mer och inte ville ha det så här..?
Jag vet inte, kanske var det alltihopa som gjorde att allt blev för mycket? Jag satt ensam på köksgolvet, först förbannad på pojkvännen för att allt faktiskt hade varit hans fel! Han skällde ju på mig och skrek, då var det ju synd om mig.. Lilla, stackars jag.. Sen började något inom mig gnaga och skava..ångesten kom och då började det gå upp för mig att det var jag som var orsak till att jag satt är på golvet i köket, ensam, bakfull, dumpad. Det var mitt fel! Jag ringde mamma och frågade om vi skulle promenera, bara ta en promenad en härlig söndagsförmiddag i mars. Jag visste inte då att jag ca 30 minuter senare skulle sitta och storgråta och bekänna alla mina innersta känslor och erkänna att jag hade problem med spriten...

Och jag är glad att jag gjorde det. Där och då bestämde jag mig för att ta kontakt med Alkohol- och drogrådgivningen.. (Hur mötet med dem var kan jag berätta om en annan gång.. )Men i grund och botten så var det mina första stapplande steg mot att bli nykter och bli den jag vill vara, lära känna mig själv och göra bra saker för mig själv.

Anonym, jag är övertygad om att du redan är en bra människa. Och tänk, om du beslutar dig för att lägga ner drickandet, tänk vad du kan hjälpa andra människor genom ditt jobb som psykolog. Du har varit där och tagit dig där ifrån, det kommer att stärka dig och dina patienter!
Mitt råd är att ta en dag i taget. Tänk inte så mycket framåt, utan tänk på idag. Och prata! Med någon du kan öppna dig för! Som orkar lyssna när du ältat samma sak 151 gånger..! Och ta kontakt med te x AA eller liknande. Prova olika, inte bara AA, eller en AA-grupp. Gå på det som känns rätt för dig. Du är stark, men ensam är inte stark i längden..