fredag, april 11

Tell the man!

I sure did tell the man.. (Hur går det med engelskan?)
Berätta för chefen idag hur det ligger till.
Jag ville att vi skulle snacka utomhus,
var tvungen att röka,
för att lugna nerverna..
och göra av händerna någonstans.
Hjärtat bankade,
(jag tror att till och med han hörde det),
händerna darrade lätt
och tårarna började bränna.

- "Fan..det var inte så här jag hade tänkt det.." var min opening line.
Andades djupt några gånger och sedan tvingade jag ur mig orden:
- "Jag är alkoholist.."
och sedan rann det bara på.
Orden och några tårar.
Inte alls lätt att stå där och blotta sitt innersta för sin chef.
Men han är en bra chef som jag känner tillit för,
så det gjorde det hela mycket lättare.
Det var ett bra samtal som pågick länge.
Han kunde förstå mig och han tyckte att det var bra
att jag kommit till honom och berättat,
innan han kanske fick reda på det genom någon annan
eller läste om mig i tidningen..
En smärre chock..!
Fick en klapp på axeln,
det var något i den.
Respekt kanske?
Kändes så.
Funderar vad som gick runt i huvudet på honom
sekunderna innan jag berättade vad det handlade om?
Just det hade han nog inte väntat sig..