Långsamt glömmer man bort allt..

..även hårda ord och en jävlig attityd.
Inlägget här under skrev jag för ca ett år sedan
på min första blogg En dag i taget,
när livet var uppochner och svårt att förstå sig på.
Jag var nynykter och hade blivit rejält sviken.
Men..
långsamt glömmer man bort allt..
förlåter allt.
Det var skönt att läsa det inlägget igen
och jag publicerar det här just därför.
Just för att jag blev starkare av all den skiten jag fick ta.
Och för att påminna mig om att jag är värd något mycket bättre.